Nu är vi på väg hem efter en dag i Karlsta...

Nu är vi på väg hem efter en dag i Karlstad! Hänt en del grejer, typiskt Mikkos tur kan vi ju säga :p Berättar mer när jag kommer hem (under förutsättning att jag orkar hålla uppe ögonen, är TRÖTT!)


Bilder! :)

Här kommer bilder från våran tur på Ärran, runt Byön och Björkesjö :)







Låååång där borta är Fröskog!!



Micke på väg över Ärran :)


Vi hade verkligen fint väder!


Inte lätt när man är gammal och måste sätta sig för att vila :D


Så sitter man när man ung ^^


Mikko försöker lokalisera oss via GPS :P








Typiskt!

Eftersom bussen bestämde sig för att komma i tid(för en gångs skull) så var ju naturligtvis den dagen jag försov mig!!!
Så jag kan ju lika gärna tillbringa denna morgon med att blogga eftersom nästa buss inte går fören 11.37... Så typiskt!

I lördags var på bröllops fest för Carro och Tommy! :) var trevligt! (:

Igår så bestämde vi oss för att ta en tur på isen, så vi åkte till Ärran och gick rakt över, sedan satte vi oss mitt på Ärran och fikade, så mysigt, och solen värmde så det var riktigt gott! Sedan gick vi runt en ö och gick till bilen för att åka till Björkesjö och kolla hur isen var där, om det skulle gå att åka ut med fyrhjulingen osv. Men efter vi var där förra gången har det blivit dubbel is!! Så det gick som vågor genom isen när vi gick på den och den gick sönder lite här och var, efter ett litet lager med vatten var det dock riktigt tjock is.
Men det får bli att köra på Ärran om man ska göra det :)

När vi skulle åka hem för att äta så ville inte bilen riktigt samma sak som oss och körde, eller ja slirade ner i snövallen och vi stod på en stor fläck med ren is! Men efter mycket om och men kom vi i alla fall hem! :)

Bilder kommer senare! ;)

Underbara barn del 2! :)

Trött som ett as gick jag upp för att åka in till mamma med Micke när han skulle till jobbet.
Gjorde mig iordning, följde med ut med hundarna och gick till Södra, gick till idrottshallen eftersom de skulle ha idrott.
De hade, ja vad ska man säga, kordinationsövningar? och vi var 4(!) som var där och hjälpte till, Rune (ordinarie idrottslärare), Jeff (Volontär från Frankrike), Andreas (också volontär, är med på vissa idrottslektioner + biblioteket) och så lilla jag! De har verkligen förbättrats mycket på denna korta tid sedan min APU både skriva, läsa och på idrotten. Så roligt att se!

Efter idrotten fick jag trösta en tjej som blivit ledsen av okänd anledning och sedan gick jag till Anne-Li för att prata med henne. Samling, tjejen börjar gråta igen. Sätter mig på golvet med henne och tröstar henne, går in till fritids och sätter oss i soffan. Fanny har namnsdag idag, hennes hund som dött hette Fanny! :( Stackars lilla vännen!

När hon kom in från aktiviteten (jag var kvar inne med andra gruppen) så fick jag två tecknigar av henne (se bild) så go!



Jag länktar till det är dags för praktik perioderna på universitetet så jag kan vara med mina goa barn igen!

Om en stund ska jag gå till station och möta Robin som är hemma! :D


Underbara barn!

Jag trodde jag skulle kunna smita in obemärkt på skolgården, hinner inte ens fram fören jag har 9 barn skrika LIIIIIIIIIIINDAAAA och springer för att kasta sig om mig i en enda stor gruppkram. Gullungar!

Går in på skolgården och hör "Hej Linda", "Linda är här!" "Kan inte du komma och jobba i våran klass igen", "Jag har saknat dig!" Man känner sig väldigt uppskattad och blir glad!

Var med dem i klassrummet och alla ville ha hjälp av mig, ville kramas och prata. Var inte så länge sedan jag hade min APU där men OJ vad de förbättrat sina kunskaper och alla skrev såå fint!

Många frågar mig om jag trivs på Barn- och Fritidsprogrammet, på min praktik och om jag känner att jag gjort rätt karriärsval, har aldrig varit så säker på något! Lärare, det ÄR jag! Det är en del av mig redan nu, jag är inte ens 20 år fyllda, inte studerat färdigt men dessa barn har övertygat mig mååånga gånger om att detta är precis det jag vill syssla med!

Pratade med min gamla handledare (som även är min granne) som berättade att det året hon inte jobbade i skolan saknade hon verkligen barnen, den underbara respons man får av dem.

Kan inte plugga klart fort nog, eller nästa praktikperiod (som kommer bli på universitetet, herregud!) kan inte komma snabbt nog. Jag vill stå i ett klassrum med 18 barn framför mig som brinner av länktan till att lära sig. Okej brinner kanske är att ta i, men om du får tillfälle så jämför ett klassrum med 20 elever i åk 1-3 och ett klassrum fyllt med gymnasieelever så förstår ni!