Nu har det hänt en del sedan sist! Jag har varit i England, sett Westlife, varit fast på en flygplats i 28 timmar, varit på bal och tagit studenten!

Men vi kan ju börja med resan till England.

Tidigt på morgonen den 4:e Juni satt vi ( jag, mamma och Micke) i bilen på väg ner till Göteborg. Började känna den äckliga nervositeten på väg ner och väl där ångrade jag mig och ville hem men var ju tvungen att flyga om jag skulle få se Westlife!
Vi tog oss igenom säkerhetskontrollen och satte oss och väntade på flyget. Flyget kom och vi fick gå ut och boarda, vi lyfte och allt gick jätte bra tills vi landade! Det var ingen mjuk landning, det var en hård landning och mamma sa att hon var glad att jag flugit tidigare eftersom annars hade jag blivit vettskrämd! Men på hemvägen var landningen det minsta av mina bekymmer!

När vi hade landat och kommit in på flygplatsen kollade vi runt lite eftersom vi hade två timmar på oss innan bussen gick. Vi passade på att käka osv.
Bussresan gick bra, åkte genom Luton, Luton Airport och Leichester. Efter fyra timmar i bussen hamnade vi i Nottingham, Hittade utan problem till hotellet där vi checkade in, fräschare till oss lite och gick ut för att äta och kolla läget.

Mamma var som ett barn när hon fick se alla taxibilarna och för mig gällde det polisbilar och telefonkiosker!
Vi gick en sväng för att se vägen till arenan och den hittade vi också direkt. Man kan inte gå vilse i Nottingham!
Inte på hela vägen eller resten av stan fanns något om att killarna skulle komma, bara en skylt utanför som går igenom flera reklamer, vet inte hur jag ska förklara.

Efter det tog vi oss ett besök på All Bar One! Visste inte vad vi skulle ha så vi pekade på en drink som såg god ut, vilket den också var.

Övertrötta och efter drinken gick vi tillbaka till hotellet där vi skrattade halva natten...

Morgonen därpå, Dagen D eller dagen W?! gick vi ner till resturangen där vi fick frukost. Sen bestämde vi oss för att gå ut och kolla i S:t Marys Church som vi sett dagen innan och som skulle vara öppen men när vi kommer dit ser vi på en skylt vi inte kollat på att den var öppen om det fanns volontärer, vilket det inte gjorde då den var stängd. Så vi bestämde oss för att leta efter Nottingham Castle och Robin Hood som vi sett skyltar till dagen innan. Vi hittade det också och bestämde oss för att köpa biljetter då det kostade 55:-/person, vad kan man hitta på i Sverige för de pengarna!!?
De pengarna var väl investerade, vilket ställe! Ord och bilder kan inte beskriva det, det måste upplevas! Slottet var enormt inne, och den enda gången vi höll på att gå vilse var INNE i slottet! Det var galet!

Efter en snabb titt på klockan bestämde vi oss för att gå tillbaka till hotellet för att vila lite och göra oss iordning, samt äta lite innan vi drog iväg till arenan. Vi gick dit en halvtimme tidigare än vi tänkt och tur var väll det, det samlades mycket folk och regnet kom precis när vi kom fram.

Inne var det en väldig väntan innan alla kom på plats och en väntan mellan förbanden, publikuppvärmarna samt Westlife.
Men när de väl kom upp så var det folkfest där inne!
Äntligen fick jag se och höra dem live!!
Jag hade en Sverige flagga i mobilen som jag höll upp, Shane såg det, pekade på mig, blinkade med ena ögat och gjorde tummen upp!!!!

Efter konserten som var magisk så gick vi hem till Hotellet, var inte bara vi som bodde där för att se Westlife.

Den natten låg vi och kollade på bilder och filmer som vi tagit.

På morgonen efter gick vi upp och åt och packade, checkade ut och drog iväg till S:t Marys Church som denna gång var öppen. Det var också ett ställe som måste upplevas! Magiskt var det!

Sen gick vi till bussen, kollade i lite affärer medan vi väntade.

När vi kom till flygplatsen och skulle igenom säkerhetskontrollen så visade det sig att vi hade biljetter till den 7 och inte den 6 som vi var där... Gick bort till Ryanair disken för att få hjälp, då kunde de inte göra något utan ville ha 3000 för nya biljetter. Nej sa vi som bestämde oss för att kolla online ist, där var biljetterna mycket billigare till ett plan som gick på morgonen därefter. Men när vi skulle boka dem hade de nästan höjt dem dubbelt så mycket. Så vi bestämde oss för att ta vårt flyg iaf.
Så vi spenderade 28 timmar på flygplatsen men det gick det också.

Problemen verkade förfölja oss, när vi skulle igenom säkerhetskontrollen denna gång så tjöt det för mig så jag blev visiterad, hemskt! Tanten var innanför troskanter och tryckte på brösten precis som jag gömt något i dem!
Jag fick gå igenom då de inte hittade något på mig.
Spenderade ett antal timmar där inne, när vi äntligen skulle gå till vårat flyg så ser vi hur det kommer och ställer sig vid gaten för att sedan försvinna och ta en annan flygning, fick då vänta på ett annat plan, när det väl kom så hade de för många människor till för få platser! När de hade löst det så sa kaptenen att de hade dataproblem som de skulle lösa, och de var tvugna att släcka ner hela planet ett tag. Sen var inte planet balanserat så det var de tvugna att göra också! Sen fick vi åka, uppe i luften var dataproblemet allt jag kunde tänka på! Och så tändes säkerhetsbältes skylten!! Var livrädd och mamma frågar hur det är och jag svarar att jag vill landa! Då svarar hon ja men ner kommer man alltid :p
Kan ju säga att det var skönt när vi landade!!

Sov gott den natten!

Tiden går fort! Om två dagar flyger jag och mamma till London för att sedan åka buss till Nottingham, flyger 10 och är framme i Nottingham runt 18 hela dagen består alltså av att resa, lika så hemresan.

Men vad gör det när man uppfyller en dröm man haft i 14 år? Alltså sedan jag var 6 år!

Jag är så full av förväntan och nervositet och ännu mer förväntan att jag mår illa!

Om tre veckor är hela WL sagan över, den 27 Juni har de den absolut sista showen. Usch!

Om två veckor har jag tagit studenten!
Vet inte vart alla år i skolan tagit vägen!

Igår var jag, Mikko och mamma i Karlstad för att handla lite grejer till studenten! ;)

Om 13 dagar tar det slut, stopp. Även om jag ska plugga vidare i 4 år till lärare så känns det sorgligt, sorgligt för att lämna klassen, klassen där allas vänner, alla kan umgås, alla är sig själva och ingen stöts ut. Sorgligt för att detta är den absolut bästa klassen jag haft, jag har verkligen varit i himmelriket dessa tre år! Från slutet av trean till nian var jag mobbad av de flesta i min klass och andra klasser. När mamma fick reda på det i sexan ( jag berättade inte eftersom jag kände det som en skam) så blev det pådrag och jag fick själv bestämma vem/vilka från Södra jag ville ha i min klass eftersom det var så grov mobbning. Så jag trodde det skulle bli bättre men sanna mina ord när jag säger att det bara blev värre, bytte skola men fick byta tillbaka av personliga skäl!

När jag skulle börja på Karlberg hoppades jag så innerligt att det skulle vara en bra klass, men att det skulle vara så här bra kunde man inte drömma om. Tack alla i Bf3 på Karlberg 2012 för att ni är ni!

Som vi brukar säga, skulle gärna gå ett år till om det var i denna klassen!