Fast six
Nu är det "bara" 68 dagar kvar till fast six kommer upp på bio! Gissa vem som S K A vara där!?
Har längtat sedan fast five släpptes och som den slutade!! 24 Maj är det dags. Hoppas att dagarna går fort :)
Här kommer en trailer som vi kan kika på och sukta lite i:
True Story!
Underbar fredag med mitt hjärta!
På fredagar jobbar Micke bara till klockan ett vilket innebär att han är hemma tidigt! :) Älskar fredagar!
Innan han kom hem igår så kollade han hur det gick med hans motorsåg som blivit inlämnad för operation, han har otur Micke, han köpte en ny motorsåg dels eftersom han behövde det och sen eftersom han ska gå motorsågskurs under våren. Hans såg var inte klar så han fick låna en av snälla Janne så han kan vara i skogen i alla fall :)
När han kom hem så lagade vi mat tillsammans, kycklingmix som vi gör och vitlöksbröd, super gott!
Se var det bara att göra sig iordning för att åka till Bengtsfors för att kolla på Johan Falk - Kodnamn Lisa och invigningen av filmfestivalen.
Se var det bara att göra sig iordning för att åka till Bengtsfors för att kolla på Johan Falk - Kodnamn Lisa och invigningen av filmfestivalen.
Tror detta är en av de bästa Johan Falk filmerna faktiskt, alla filmerna fick ett större sammanhang och man förstod lite mer än innan. Slutet var vad man hade väntat sig, men vad kan man göra med en sann historia? Hitta på ett annat slut? :p Både jag och Micke tyckte om filmen, dock trist att Johan Falk "sagan" är slut...
Igår var det redan en månad sedan morfars begravning var, usch vad tiden springer iväg. Man hinner inte med!
Efter filmen var jag helt slut så vi åkte hem och la oss.
Har kommit in i en period där jag vaknar innan sju varje dag. Till och med på helgerna.
Lite jobbigt eftersom jag inte får sova ut någon gång.
Underbar dag!
Ibland blir det inte som man tänkt sig.
Jag hade tänkt att försöka få upp ett inlägg om dagen på bloggen, men efter allt som hänt har jag inte haft så mycket att skriva.
Min tid går åt till att förstå, bearbeta, sörja, och försöka skingra tankarna lite.
Vi var ju förberedda på att det inte skulle gå vägen med morfar men vi kunde aldrig för våra liv tro att det skulle gå så fort! Det tar tid att berarbeta detta och få ordning på alla känslor.
Morfar, det går inte en dag utan att jag tänker på dig eller får panik över det som hänt. Skulle berätta en sak för Micke som jag fick berättat för mig och började gråta av orden "typiskt hans humor". Jag lovar dig morfar att en dag ska jag orka titta tillbaka utan att börja gråta, sörja, vara ledsen och bli förbannad på denna jä*la sjukdom kommer jag alltid göra/bli men jag S K A kolla tillbaka och skratta och glädjas över allt vi delade.
Det gör jag nu med men paniken kommer efter en stund.
Efter att jag skrev sist så har begravningen varit, begravningen var hemlig så döm vår förvåning när det kom massor med människor. TACK alla som på något sätt deltog, genom att vara där, genom blommor och kondoleanser, genom tankar och kramar.
Begravningen gick bra men när Tobias började gråta var det kört! Tobias som inte varit med om detta tidigare!
Visst med farfar och farmor, men då var han tre respektive nio år så han förstod inte så mycket. Detta är den första verkligen nära personen. Tycker så synd om alla som mist morfar, önskar jag kunde göra något för att ta bort smärtan.
Visst med farfar och farmor, men då var han tre respektive nio år så han förstod inte så mycket. Detta är den första verkligen nära personen. Tycker så synd om alla som mist morfar, önskar jag kunde göra något för att ta bort smärtan.
Det har hänt massor med andra saker också, både bra och dåliga, men jag har i alla fall förstått vilka som är mina riktiga vänner. Det visste jag redan innan men det blev så tydligt nu.
Jag finns A L L T I D för mina vänner, för allt, alla tider på dygnet! Men inte just när allt med min morfar hände, då blev prioriteringen honom. Han ville ha dit med och göra saker med mig! Och jag ville vara nära honom och få umgås så mycket som möjligt med honom och då blir prioriteringen annorlunda. Hade det varit någon av mina vänner skulle jag accepterat det... Orkar inte ens tänka på det mer, eller älta det för jag har ältat det i flera veckor "gjorde jag nått fel", "var/är jag en dålig vän", "fanns jag verkligen inte där" osv.
Jag orkar inte gräva ner mig i detta och må dåligt över något sånt här. Men det är så typiskt , så här har det varit hela mitt liv, saker börjar se ljusare ut och man mår bra, har inget som trycker en. Och så B O O O M så slår någon/något undan fötterna på en. Som tur är har jag en väldigt go sambo♥ och en väldigt bra bästa kompis♥ som gör att jag alltid orkar klättra upp igen. Om än med blåmärken och plåster och ärr men jag tar mig alltid tillbaka. Det ska jag göra även denna gång!
Två av mina abolut favorit personer i denna värld!♥ Tack för allt ni någonsin gjort för mig!
Känslor
Fina morfar!
Under min uppväxt så var jag väldigt mycket hos min mormor och hennes man Kalle som jag alltid kallat morfar.
Jag var ca ett halv år när de flyttade ihop så han har alltid funnits där.
Jag var ca ett halv år när de flyttade ihop så han har alltid funnits där.
Jag tillbringade mycket tid där när jag var liten och trivdes som fisken i vattnet, hela dagarna gick jag runt i nattlinnet eller halv naken för som mormor sa "det finns ingen som ser oss här ute", jag hade en liten pool på gräsmattan som bytte plats med en tunna att doppa sig i sen. Morfar sprutade iskallt vatten på mig med slangen i stallet, vi gick ut med hundarna och byggde massor med konstiga saker, åkte skidor, byggde lådbil, var i skogen, han berättade historier. Minnena tar aldrig slut!
Aldrig under de 20 år han fanns i mitt liv skällde han på mig eller någon annan. En sån underbart genomgo snäll människa han var. Han var så otrligt omtänksam och älskade alla för den man var. Inget tillgjort där inte.
Från 17 års ålder jobbade han på sjön på diverse båtar, det tog inte lång tid för honom att bli maskinchef.
Han var borta under långa perioder kunde vara borta i flera år åt gången sen miskade det till tre månader och det jag kommer ihåg en månad.
Han var borta under långa perioder kunde vara borta i flera år åt gången sen miskade det till tre månader och det jag kommer ihåg en månad.
Den månaden han var borta kändes jätte lång och den månaden han var hemma rann tiden ur.
Måndagen innan julaftafton, alltså exakt en vecka innan fick vi reda på att min morfar hade levercancer.
Han blev snabbt mycket sjuk och efter bara 25 dagar med diagnosen togs han ifrån oss.
Jag har valt att inte skriva det tidigare eftersom ingen annan hade med det att göra.
Det har varit några tuffa veckor, veckorna man fick med honom bestod av oro och sån glädje de dagarna han var bättre och en otrolig besvikelse de dagarna han var sämre.
Jag tillbringade en del tid med honom det sista och jag var hos honom de tre sista dagarna, det är något jag är väldigt glad över. Vi hade några riktigt fina stunder tillsammans som jag varmt bär med mig i hjärtat.
Det jobbigaste minnet var dagen innan han dog när han höll mig hårt i handen, kollade in i mina ögon och sa hej då fina Linda.
Som om att han visste att han inte skulle orka prata dagen efter, för det var det sista han sa direkt till mig "jag orkar inte prata".
Min fina fina fina morfar!
Veckorna nu efteråt har varit otroligt jobbiga, det känns som en stor del av mig är borta, eller det känns inte så det ÄR så!
Morfar var alltid så stark och aldrig sjuk (mer än sin diabetes, vilket man hörde varje dag ;)) man trodde han skulle leva till han var minst 100 år! Och så kommer en sån här skit sjukdom och han försvinner på mindre än fem veckor. När jag hälsade på honom på sjukhuset var det otroligt jobbigt att se honom så ynklig, det gick bättre när han fick komma hem och de dagarna han orkade vara uppe.
Morfar var alltid så stark och aldrig sjuk (mer än sin diabetes, vilket man hörde varje dag ;)) man trodde han skulle leva till han var minst 100 år! Och så kommer en sån här skit sjukdom och han försvinner på mindre än fem veckor. När jag hälsade på honom på sjukhuset var det otroligt jobbigt att se honom så ynklig, det gick bättre när han fick komma hem och de dagarna han orkade vara uppe.
En tröstande tanke är att han aldrig hade ont utav cancern och han somnade lungt och stilla in. Läkaren i det palliativa teamet hade uttryckt sig "han kommer bara att segla vidare" och det uttrycket kändes så bra. För mormor sa att det var precis det som hände, andningen blev lugnare och han bara seglade vidare.
Vi pratade med prästen förra veckan och jag sa att man hör morfar när man gör något och man vet att han skulle kommenterat det.
Som om man diskar eller liknande så skulle han sagt "Linda du kan ju passa på att diska det där" eller om man skulle äta och han skulle ta tabletter så sa han "det är synd om mig, jag är sjuk" och efter maten skulle han stoppa in en "prilla" och räckte alltid fram snusdosan och sa "ska du ha". När jag var liten var det jätte äckligt och man sa NEJ med lite förskräckelse i rösten och morfar tyckte att det var lika roligt varje gång, en dag sa någon till mig att säg ja tack så tycker han inte att det är roligt längre och så gjorde jag, han såg väldigt förvånad ut och drog tillbaka snusdosan fort som attan eftersom jag samtidigt sträckte fram handen.
Han skulle sagt "tjejjer" när man gjorde något klantigt , eller "statsfolk" om någon kom med fel kläder och han skulle alltid säga till en att ta på en tofflor om han såg att man gick utan och påpeka att det var kallt på golvet.
Eller när man er ett kort på honom skulle han sagt "snygg kille".
Morfar, jag är så otroligt glad över att jag fick äran att lära känna och älska dig.
Jag är så glad över allt vi gjorde och alla skämt Du sagt, för din humor den är oslagbar!
Jag är så tacksam för alla fina minnen Du gett mig.
Du har verkligen gjort min värld till en bättre och finare plats.
Jag är så glad över allt vi gjorde och alla skämt Du sagt, för din humor den är oslagbar!
Jag är så tacksam för alla fina minnen Du gett mig.
Du har verkligen gjort min värld till en bättre och finare plats.
Du var en ängel som var lånad till oss på jorden.
Jag älskar dig och är stolt över att säga att Du är min morfar!
My day..
För första gången på länge så sov jag till halv tolv, vilket var skönt!
"Morgonen" kunde startat bättre dock!
Jag och Micke satt och kollade på tv tills Anita och Gösta dök upp för att hämta lite grejer vi hade här åt dem.
Precis när de kommit så kom Carro och Tommy som vi skulle bjuda på mat och spela lite wii med.
Precis när de kommit så kom Carro och Tommy som vi skulle bjuda på mat och spela lite wii med.
Så efter de åkt lagade jag mat, kycklingfilé med ris och sås och när vi ätit spelade vi.
Kvällen har gått till att handla, mys och tv tittande :)
Imorgon åker Micke och en kollega för att kolla in en av deras fabriker, så då får jag passa på att plugga lite.
Rolig dag,
I förmiddags kom en kollega till Micke och hämtade honom för att ta en öl på hörnan innan de åkte upp till Karlstad och LLA.
När de hade åkt så började jag med bakningen, blev en vinbärspaj och kladdkaka med bountykräm.
Tyvärr blev inte pajen så god som den blir med färska bär, men sånt är livet.
Tyvärr blev inte pajen så god som den blir med färska bär, men sånt är livet.
Och när kladdkakan stod i ugnen så dök mamma, Mats, Marcus, Tobias, Ana och Matcho upp.
Vi pratade lite och fikade när jag gjort klart kladdkakan och bountykrämen, sen gick vi i kalkan ner till Björkesjö där jag och Tobias passade på att åka lite skridskor eftersom han fick det i julklapp av oss, skridskor alltså,
Vi pratade lite och fikade när jag gjort klart kladdkakan och bountykrämen, sen gick vi i kalkan ner till Björkesjö där jag och Tobias passade på att åka lite skridskor eftersom han fick det i julklapp av oss, skridskor alltså,
Var mysigt att åka skridskor med lillebror, tyvärr åkte vi inte så länge pga att fötterna värkte och det bärjade skymma så vi fick börja traska hemmåt.
Ana och Matcho hade så roligt, de sprang lösa i stort sett hela tiden och strosade, kan ju säga att de var trötta efter det.
När vi kom tillbaka hem så kollade vi på bilder från mamma och Mats resa till Egypten.
När vi kom tillbaka hem så kollade vi på bilder från mamma och Mats resa till Egypten.
Var jag inte redan sugen hade jag blivit det efter bilderna.
Längtar till den dagen det är min tur att åka till Egypten! Då ska jag åka till Luxor för att kolla på konungarnas dal samt åka till Kairo och kolla pyramiderna!!
När mamma och de hade åkt så diskade jag iordning allt, det mindre roliga med att baka osv.
Sen startade jag en film och i slutet på den kom Micke hem, han hade haft det roligt trots att det inte var en bra match.
Imorgon får vi besök en sväng av Caroline och Tommy men ska se om jag inte kan få med mig Micke ner till sjön för lite skridskoåkning innan de kommer.
Katter.
De två gråa kattungarna heter Ler och Långhalm eftersom de alltid hänger ihop. :)Den svarta kattungen heter Majbjörn. Mamman är en vildkatt som det inte går att komma i närheten av. Hon hade två kattungar som hon lämnade i en vattenpöl och de blev sjuka så mormor tog in dem tyvärr dog den ena och vi trodde Majbjörn inte heller skulle klara det men hon reagerade bra på medecinen och är i dag en pigg och go liten kattunge som älskar att hoppa på fötterna på folk. :) (Bex; det är den som var på toaletten en gång när vi var där) Hon ligger och sover middag med morfar så sött. Sist jag såg det låg hon på hans sida hela tiden :)Namnet Majbjörn kom av att de inte visste kön så då tog de ett tjej- och ett killnamn och smog ihop det. Måste säga att det är ett charnigt namn och björn stämmer på henne när hon kommer och slår med tassarna som en björn. Sen har vi Jasmine och Majje så klart! :) Djur är bra på att trösta!
Varför måste man alltid ha rubrik?
Imorgon, eller senare idag blir det ju nu, ska Micke på hockey med jobbet så jag har passat på att bjuda hem min familj på fika.
Ska baka en vinbärspaj och kladdkaka med bountykräm.
Ska baka en vinbärspaj och kladdkaka med bountykräm.
Under kvällen har jag beställt hem lite pärlor, kedjor osv eftersom det börjar ta slut.
Beställde även nya örkrokar eftersom de är helt slut, hoppas jag får igång lusten att greja när det kommer massa nytt på posten till veckan.
Beställde även nya örkrokar eftersom de är helt slut, hoppas jag får igång lusten att greja när det kommer massa nytt på posten till veckan.
Så är det någon som vill ha nått är det bara hojta till!
Ska ta lite kort och lägga upp så ni kan se vad jag gör ;) men det får nog bli under nästa vecka när grejerna kommer...
Konstigt.
Det är konstigt hur kroppen fungerar, att man oroar sig utan att tänka på det.
Att kroppen strejkar vid oro.
Varje kväll har jag så ont i magen att det är riktigt jobbigt, allt på grund av oro.
Micke säger att jag inte ska oroa mig så mycket, här kommer uttrycket "lättare sagt än gjort" väldigt passande.
Kvällarna är värst, när man ligger och försöker sova. Av någon anledning är det ju alltid just då som alla tankar kommer.
Det värsta är ovissheten, att man inte vet hur allt ska gå.
Det är som mamma sa till mig "vi kommer sväva mellan hopp och förtvivlan" det stämmer också så väldigt bra.
Men hoppet är så osäkert och skört, en sak och man tappar det för en stund för att andra stunden bygga upp det jätte mycket.
För er som inte vet vad jag pratar om så förstår ni inte så mycket men för er som vet så förstår ni säkert...
Imorgon blir det en sväng till universitetet och efter det ska jag till min älskade mormor och sova där!
Att kroppen strejkar vid oro.
Varje kväll har jag så ont i magen att det är riktigt jobbigt, allt på grund av oro.
Micke säger att jag inte ska oroa mig så mycket, här kommer uttrycket "lättare sagt än gjort" väldigt passande.
Kvällarna är värst, när man ligger och försöker sova. Av någon anledning är det ju alltid just då som alla tankar kommer.
Det värsta är ovissheten, att man inte vet hur allt ska gå.
Det är som mamma sa till mig "vi kommer sväva mellan hopp och förtvivlan" det stämmer också så väldigt bra.
Men hoppet är så osäkert och skört, en sak och man tappar det för en stund för att andra stunden bygga upp det jätte mycket.
För er som inte vet vad jag pratar om så förstår ni inte så mycket men för er som vet så förstår ni säkert...
Imorgon blir det en sväng till universitetet och efter det ska jag till min älskade mormor och sova där!
Så är det!
Ibland händer saker som man inte vill att alla ska veta, saker man inte skriver på facebook, bloggen, twitter eller vad det nu kan vara!
Därför har det varit tyst från mig ett tag!
Denna julen har varit konstig, bra eftersom jag spenderat den hos min älskade mormor och morfar!
Men den har också varit jobbig, tråkig och mörk av anledningar jag vill hålla utanför bloggen, facebook eller vilken annan offentlig som helst. Vi som vet är de som behöver veta, ni andra.... ja ni behöver helt enkelt inte veta.
Men den har också varit jobbig, tråkig och mörk av anledningar jag vill hålla utanför bloggen, facebook eller vilken annan offentlig som helst. Vi som vet är de som behöver veta, ni andra.... ja ni behöver helt enkelt inte veta.
Julen firade vi som sagt hos mormor och morfar med god mat och mycket klappar.
Mellandagarna spenderade vi med att vara sjuka, jag i feber, hosta, snörvel och oro medan Micke hade någon form av magsjuka...
Nyår spenderades i sällskap av två kompisar, mysigt! Sköt lite raketer och firade.
2013 har börjat bra med fint väder, klättring i berg och mys med mitt hjärta.
Jag är så otroligt tacksam för att jag har dig Micke,
Du finns alltid vid min sida för att stärka, trösta och lyfta upp mig när jag behöver det.
Du finns alltid vid min sida för att stärka, trösta och lyfta upp mig när jag behöver det.
Det betyder så mycket att ha dig vid min sida! <3
Idag har vi hälsat på mormor och morfar lite, två människor som har betytt och fortfarande betyder MASSOR för mig! Tänk allt de gjort för mig och hur mycket jag var hos dem när jag var liten, mormor som alltid har de rätta sakerna att säga för att få mig att må bättre, alla skämt morfar drar och allt han gjorde med oss när vi var små, byggde kojor, lådbilar och busade.
Jag älskar er båda! <3