Under mitt liv har jag varit med om en mängd dåliga saker.
Jag var mobbad från åk 3 till ettan på gymnasiet och ca ett halvt år innan jag och Micke blev tillsammans hände en sak som totalt slängde bort fötterna på mig och öppnade en väldigt djup avgrund.
Det var runt då Micke letade upp mitt nummer och vi började prata, han var ett enormt stöd för mig!
Vi öppnade upp oss för varandra och pratade om våra problem. Inte för att älta utan för att få prata av sig med någon som förstod. Han blev inte avskräckt av allt jag berättade utan det förde oss på något sätt närmre varandra.
Jag har haft en enorm tur som hittat en kille som stått vid min sida trots all skit vi båda som par fått stå emot och all skit som jag personligen gått igenom.
Har har stått vid min sida och visat alla att de inte an trycka ner oss.
Jag ska inte ljuga, vi har haft motgångar som vilket annat par som helst, men vi har alltid tagit oss ur det.
Utan Micke är det mycket av allt som hänt som jag inte hade kunnat eller orkat ta mig igenom, han har hållt upp mig och knuffat upp mig till ytan.
Vår kärlek växer sig bara starkare och starkare och jag är så glad över att vi stod ut och förstod att det kunde bli något bra i slutändan.
Jag älskar dig över allt annat på denna jorden Micael! ♥
Vart tar tiden vägen? Jag vill att tiden ska stanna för jag vill inte att du ska ha varit borta så länge!
Idag snöar det morfar, kommer du ihåg vad du sa veckan innan du somnade när vi pratade i telefonen och det snöade? Vi pratade om att det var ett mysigt snöfall och att du i normala fall skulle svurit över det men att du nu kunde sitta i lugn och ro och titta på det för att nu skulle du inte behöva skotta något mer.
Tiden vi levde med vissheten om cancern intalade man sig själv att nej han kommer va ett undantag, han tillhör inte den där skyhöga procenten som inte klarar mer än ett halv år. Min morfar är stark han ska ta sig igenom detta!
Den 1:a Januari pratade vi i telefonen och då sa du till mig att du gett upp hoppet och "det bara är grodorna som lever på det".
Dina sista dagar tillbringade jag med dig, är så glad för det! Fick många nya fina minnen, som jag uppskattar så otroligt mycket!
På fredagen höll du mig hårt i handen, kollade mig i ögonen och sa "Hej då fina Linda" det var det sista du orkade prata med mig.
Fina morfar, jag hade inte blivit en "fin Linda" utan dig.
Under hela min uppväxt har du guidat mig, lett mig på rätt vägar, visat mig vad som är rätt och fel, och vi har gjort så mycket fint tillsammans!
Dessa två månader utan min morfar och min fadersfigur har varit otroligt jobbiga.
Men jag lovar dig morfar, jag ska ta mig igenom detta!
Jag ska inte vara en "dönick" eftersom de klarar du dig utan :)
Jag älskar dig morfar och du kommer förevigt vara en del av mig! <3
På fredagar jobbar Micke bara till klockan ett vilket innebär att han är hemma tidigt! :) Älskar fredagar!
Innan han kom hem igår så kollade han hur det gick med hans motorsåg som blivit inlämnad för operation, han har otur Micke, han köpte en ny motorsåg dels eftersom han behövde det och sen eftersom han ska gå motorsågskurs under våren. Hans såg var inte klar så han fick låna en av snälla Janne så han kan vara i skogen i alla fall :)
När han kom hem så lagade vi mat tillsammans, kycklingmix som vi gör och vitlöksbröd, super gott!
Se var det bara att göra sig iordning för att åka till Bengtsfors för att kolla på Johan Falk - Kodnamn Lisa och invigningen av filmfestivalen.
Tror detta är en av de bästa Johan Falk filmerna faktiskt, alla filmerna fick ett större sammanhang och man förstod lite mer än innan. Slutet var vad man hade väntat sig, men vad kan man göra med en sann historia? Hitta på ett annat slut? :p Både jag och Micke tyckte om filmen, dock trist att Johan Falk "sagan" är slut...
Igår var det redan en månad sedan morfars begravning var, usch vad tiden springer iväg. Man hinner inte med!
Efter filmen var jag helt slut så vi åkte hem och la oss.
Har kommit in i en period där jag vaknar innan sju varje dag. Till och med på helgerna.
Lite jobbigt eftersom jag inte får sova ut någon gång.
