Lördagen den 3:e mars, strax efter två ringde Becka till mig och sa att Eos hade sprungit bort :(
Jag ringde till mamma som skulle komma och hämta mig, och jag kastade mig ut, tänkte att varje minut jag hinner gå är en minut till att använda till sökandet.

När vi kom dit så delade vi upp oss och gick åt olika håll, efter ett tag mötte vi (Becka, Nicklas och jag) upp varandra, Anders och mamma var i bilarna och kollade om de såg honom efter stora vägen.
vi började då också gå mot stora vägen och då såg vi tass avtryck i snön som ledde mot vägen, när vi nådde vägen gick N in i skogen på andra sidan medan jag, Becka och Anders åkte runt i bilen och frågade folk i stugorna om de hade hört eller sett honom och det var det en som hade gjort.

Lagomt till det så kom Micke och Danne dit och hjälpte oss så jag hoppade in i bilden med dem och sa att vi åker tillbaka till stället han försvann på ifall han hade kommit tillbaka dit, åkte in dit och där stod han på vägen!

Eftersom jag träffat godingen förut och han inte träffat någon av de andra i bilen gick jag ut för att få tag på honom men då började han springa in i skogen igen, många tankar gick igenom mitt huvud kan jag säga, men när jag ropade "Eos Stanna!" så stannade han. Vilken lättnad! Micke ringde till Becka så att de skulle komma.
Men när jag satte mig ner och pratade med honom så kom han fram till mig! LÄTTNAD igen!
Men, han kissade blod! :(

Fick in honom i bilen och han la sig helt utslagen i mitt knä och blev glad när vi träffade Becka och Nicklas.

När Bex och Nicklas kom hem så ringde de till veterinären (vilken idiot) i Karlstad, som sa att det kunde vara jätte allvarligt och han kunde vara död i morgon. De kunde inte komma till henne för de hade inte resurser till det :S och hon sa att det var Skara eller Jönköping som gällde. Men Becka ringde till Blå Stjärnan i Göteborg och det gick det bra att komma, de fick låna mammas bil (tack så jätte mycket mamma! ♥) och åkte till Tösse där jag väntade på dem och hopppade med. Med Eos verkade vara sitt vanliga jag, om än lite trött men det är ju inte konstigt, fyra timmar på rymmen, tar ut sin rätt.

Vi kom fram klockan elva, fick vänta en timme innan de kom in. Sen blev det prover och väntan, och mer väntan. Klockan två på natten sa de att det var ok med honom men att de skulle hålla ett öga på honom.

Klockan fyra kom jag hem till mamma och gick och la mig, men kunde inte somna! Låg och tänkte på vad som kunde hänt. Vi trodde ärligt inte att vi skulle hitta honom för att skogen var så stor, men hundar är smarta!!

---

Torsdagen efter detta gick jag upp till dem efter skolan och Eos var lika go som alltid! Vi tog oss en promenad och försökte ta lite kort på honom :)

---

TACK BECKA, för att du alltid finns där för mig när jag behöver prata. Det kan ta ett tag mellan gångerna vi pratar eller ses men vi finns ALLTID där för varandra!
Har så många roliga minnen med dig gumman! ♥